Historia

Tidig matta


Mattkonsten utvecklades på 1500-talet i Persien och Indien. Ardebilmattan, som finns på Victoria and Albert Museum i London, är troligen knuten i staden Kashan i Persien av Maqsud/Maksoud. 534×1152 cm. Mattan är daterad 946 efter den islamska tideräkningen, motsvarande 1539 e Kr och det tog tre år för fem knytare att tillverka mattan som beställdes av Shah Tahmasp till Safirmoskén. Från början fanns det två mattor, men man offrade den sämsta för reparation av den andra.

Nomadmattor

Nomader i orienten vävde sina mattor i ull från fettsvansfår, ull som har mycket hög kvalitet och slitstyrka. De speciella fettsvansfåren lever högt i snötäckta bergskedjor. Fårens ull har långa ullfibrer, och en stor ”fettboll” runt svansen för att klara det kalla klimatet. Det ger ull med högre kvalitet och större lyster. Klimatet med stark sol och hårda vindar påverkar och stärker ullen som står emot fukt, väta och smuts. Nomaderna täckte sina tält med kelim mattor som isolerade mot kylan, fukten, och smutsen. Ullen tvättades, kammades och spanns innan den las i färgbad. Till färgning användes rötter och växter, krapprot och koschenill (lus) till rött, vinblad till gult, indigo till blått, valnöt och oliv till grönt, och ullens naturliga färg: vitt, grått, brunt och svart. I många mattor finns färgskiftningar som beror på att nomaderna inte hade möjlighet att färga all sin ull i ett och samma färgbad utan fick färga i flera omgångar. Ullen får då nyansskiftningar som syns när mattan är färdig. Detta kallas för Abrash.

Kelim-mattan

Kelim är handvävda mattor i ull eller bomull. Man kan jämföra kelim mattan med svenska rölakan eller flamskvävnad. Speciellt för kelim är vävtekniken. När vävaren byter färg eller mönster i en vävnad går inslagsgarnet tillbaka runt samma varptråd, så de typiska slitsarna eller ”hålen” uppstår.

Kelim-mattorna härstammar ursprungligen från asiatiska nomader som använde mattor som inredning i sina tält. Tekniken att väva mattor är samma som för flera tusen år sedan. Mönster och symboler på dagens mattor har sitt ursprung från gamla vävnader och kan räknas till världens äldsta levande bildspråk. Kelim vävs i hela orienten.  Främst Asien, Kaukasien, Turkiet, Iran, Afghanistan, Balkan och Nordafrika. Olika länder har olika namn på kelim: i tex Turkiet säger man kilim, i Iran gilim och på Balkan chilim. Varje matta är unik, den är en del av nomadernas kultur och levnadssätt.

Motiv och mönster

Mattorna berättar om drömmar och önskningar, om naturen och omgivningarna. Eftersom kelim inte är någon masstillverkad maskinprodukt finns ojämnheter och osymmetriska mönster.

Mattan i praktiken

Kelim-mattor är lätthanterliga vid t ex städning. Eftersom mattorna är vävda i slitstark ull är de smuts- och dammavvisande i mycket större utsträckning än bomullsmattor. En knuten matta har lugg. Grus, smuts och damm faller lätt ner mellan knutarna och ligger kvar. En vävd matta är slät, allt skräp ligger ovanpå och försvinner lätt vid städning.

Afghanistanska krigsmattor

Under tusentals år har man från nomadiska stammar i det som idag är Afghanistan och dess omgivningar, vävt mattor för hand. Dessa traditionella folkkonstverk har länge använt samma djupt rotade motivsfär och mönster med tillfälliga inslag från vävarens personliga erfarenhet och vardag. För ca 30 år sedan blev en förändring synlig. Som en följd av Sovjets invasion i Afghanistan 1979, började en annan typ av bårder och mönsterelement ersätta invanda motiv och mönster på mattorna. Tankbilar ersatte blommer, raketavfyrare ersatte vaser och flygplan ersatte abstrakt mönstrade element i bårder. Efter att Sovjet lämnat Afghanistan infördes muslimska sharialagar som styr och kontrollerar det religiösa, politiska, sociala och privata livet. Lagarna fråntog många afghanistanska kvinnor grundläggande rättigheter såsom att tala med män utanför familjen, promenera ensamma utomhus eller att arbeta. Kvinnor tvingades också att praktisera purdah vilket innebär att utesluta kvinnor från att vara synliga i vardagligt liv genom att bära döljande kläder från huvud till fötter, instängda med gardiner och skydd runt hemmet. Kvinnorna separeras från det omkringvarande livet med syfte att göra dem hjälplösa i livets praktik och gör dem oförmögna att försörja sig själva. Att inte tillåta kvinnor att arbeta utanför hemmet gör dem beroende av män. Kvinnor som praktiserar purdah har ingen egen röst eller fri vilja. För kvinnor som bryter mot fatwas, eller förmaningar associerade med sharialagar, inklusive purdah, är konsekvenserna hårda och innebär prygelstraff eller till och med döden.

Sedan sharialagarna förbjuder avbildning i konsten, är det inte tillåtet för vävarna att avbilda fåglar, djur eller människor.

Alltså, eftersom konstnärernas ikonografi har förändrats, så påverkas deras utkommande resultat, mattorna i detta sammanhang,  av det. För kvinnorna i Afghanistan har krigsmattorna blivit en möjlighet att göra sina röster hörda och en kanal för att låta den omkringliggande världen veta vad deras vardagliga liv innebär.

Ryamattan –  nordisk tradition

Rya är en vävteknik som är ett mellanting mellan vävning och sömnad. Ryatäcke var ryamattans föregångare. Den användes då med luggsidan nedåt i sängen, och hade inte samma genomarbetade mönster som de senare ryamattorna. På 50, 60 och 70-talen knöts ryamattor  i många  svenska hem. Ibland deltog hela familjen I knytandet, ofta var arbetet kollektivt. Många ritade egna mönster från sin omgivande vardag, andra köpte färdiga paket med material och mönster anpassade efter behov, önskan  och storlek. (Att jämföras med affärsidén med möbler som levereras i delar för kunden att själv montera ihop). Knyttekniken påminner mycket om flossa och används framförallt på mattor, väggbonader och dynor. Ryamattan knyts på en vävt botten med små hål. Om luggen täcker vävnadens hela yta talar man om helrya . Om lugg binds in enbart för att bilda ett dekorativt mönster på delar av vävnaden, medan resten utgörs av traditionell väv, vanligen tuskaft, kallas vävnaden halvrya.

Trasmattan

Ryamattorna knöts i hemmen och man behövde inte tillgång till en vävstol.
I flerfamiljshus byggda på 40-50-talet i Sverige fanns gemensamma tvättstugor med mangelrum. Där fanns också på många ställen en vävstuga som hyresgästerna kunde boka  för att väva sina egna mattor. Vanligtvis vävdes då trasmattor. Trasmattorna är en enkel och grov vävtradition där varpen består av lin, bomull eller ull och inslaget består av klippta trasor från uttjänta kläder och hemtextilier. Trasmattorna är randiga i mer eller mindre planerade färgställningar och tjocklekar, ofta långsmala.

Annonser